Skip to content

Psykiskt sjuk

26 mars, 2015

Titel: Psykiskt sjuk
Av: Mikael Sol
Omfång: 128 sidor, svartvitt
Format: 148 x 210 mm, mjuka pärmar
Utgivare: Egmont Publishing Kids AB, 2014.
ISBN: 978-91-7621-007-9

Sex år efter den komiska ångestserien ”Till alla jag legat med” har Mikael Sol äntligen släppt en uppföljare. Den avväpnande humoristiska tonen finns kvar, men svärtan får nu ta ännu större plats än tidigare.

I ”Till alla jag legat med” (2008) fick vi följa en dumpad och hjärtekrossad Mikael Sol på jakt efter närhet och kärlek. Det skojiga formatet knulldagbok hindrade inte Sol från att göra en subtilt mycket mörk historia om falsk närhet och plågsam ensamhet. Han roade oss läsare genom avslappnat underhållande humor, samtidigt som han även engagerade oss djupare med ett tungt lager av underliggande allvar.

Den återhållsamt men träffsäkert skildrade ångesten accelererade i styrka under serieberättelsens gång, och uppföljaren ”Psykiskt sjuk” fortsätter på den dystra nivå där det första albumet slutade. Mikael har försökt ta sitt liv och är nu inlåst på psyket där han försöker lära sig att leva med sig själv och med de andra sorgliga, trasiga personligheter som trängs i den dystra miljön. Mikaels mentala resa fortsätter därefter ute i den karga verkligheten, där han försöker lindra ensamhetens obehag genom sex, samtalsterapi och genom att skaffa sig en dysfunktionell kärleksrelation. I bakgrunden av allt detta har hans pappa gått och blivit allvarligt sjuk.

Liksom tidigare är Sols självbiografiska serier smärtsamt självutlämnande, samtidigt som de har en avslappnad ton och en ganska stor dos humor. Den lediga approachen till det tunga ämnet psykisk sjukdom syns inte minst i Sols karakteristiska, enkla teckningar och runda figurer med avskalade anletsdrag. Figurteckningarna är väldigt stilrena, men lite tråkiga. De är bara en aning mer spännande och nyanserat uttrycksfulla än vad vanliga chatt-smileys är. Vid ett fåtal tillfällen frångår Sol dock sin vanliga stil och blandar in realism, vilket blir effektfullt. I en scen tar Mikael helt sonika av sin seriefigursmask, vilket på ett snyggt sätt illustrerar hur han annars upprätthåller en fasad och döljer sina känslor för omvärlden. Men dessa stilexperiment är undantag i den annars likformade, simpla estetiska helheten. Oavsett om det är lite torftigt är bildberättandet emellertid tveklöst effektivt. Lägg till att det mestadels är sex lika stora rutor per sida så får vi en väldigt lättläst seriebok om ett väldigt tungt ämne. Denna lättillgängliga paketering är en bra väg att gå för Sol då han vill åskådliggöra och avdramatisera ämnet psykisk ohälsa.

Det behövs dessutom inga estetiska krumbukter för att förstärka det redan starka och välskrivna manuset. Utan att gräva ner sig i ömklighetskänslor eller bli melodramatisk lyckas Sol på ett slagkraftigt sätt göra en fängslande berättelse om att vara psykiskt sjuk. Trots det oerhört närgångna berättandet som går honom in under skinnet, klarar han av att betrakta sin historia med distans och undvika navelskåderiets instängdhet och brist på nyanser. Den drivne serieberättaren Sol är inte fastlåst vid rent jag-berättande utan besitter även ett bredare synsätt och en sansat klartänkt självbild. Han berättar inte om sig själv som subjekt utan som objekt. Med detta följer även att han får in ett större perspektiv än det rent personliga i sin historia. Mikael rör sig i och blir bemött av en omgivning – både inom den institutionella vården och inom den personliga umgängeskretsen – och den självutlämnande berättelsen blir därigenom även relevant och tankeväckande som sociologisk betraktelse av vårt samhälle och vår samtid.

En styrka för serien är även dess otvungna, raka berättarstil. Det mesta rullar på, många viktiga skeenden skildras stillsamt, lite under ytan. Mycket lämnas okommenterat. Genom den större delen av boken rullar serieberättelsen på utan förklarande information eller reflektioner i textblock, och som läsare får vi därigenom följa huvudpersonens emotionella utveckling genom att betrakta honom och hans handlande. Vi får otvunget göra tolkningarna själva, vilket emellertid är okomplicerat då Sol skildrar sitt alter ego med sådan finkänslig träffsäkerhet att det sällan är särskilt svårt att se honom djupt in under skinnet trots det till formen ganska ytliga berättandet.

Som passivt självbiografisk berättare behåller Sol den intima känslostyrkan och trovärdigheten i skildringen av sina erfarenheter, samtidigt som han även – genom att behandla sig själv som en figur i en serie – lyckas berätta sin historia på ett mycket nyanserat, intressant och klartänkt sätt. Genom att vara belysande återhållsam och okonstlat rättfram i sitt serieberättande lyckas Mikael Sol göra en stark och viktig bok som är berättartekniskt skarpsinnig och balanserad, liksom emotionellt övertygande och berörande. ”Psykiskt sjuk” är en välskriven och engagerande serieberättelse som på ett avväpnande enkelt men djuplodande sätt belyser ett tungt och komplicerat ämne.

Erik Sundblom, december 2014.

Publicerad i Bild & Bubbla 1/2015 (nedklippt).

Annonser

From → Recensioner

Kommentera

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: