Skip to content

Olle Berg – ”Bonk” och ”Berra Svenssons uppgående i zen”

15 augusti, 2014

Berra Svenssons uppgående i Zen, 1989, 32 sidor svart-vitt.
Bonk, 1997, 64 sidor svart-vitt och färg.

olleberg2

Bergs lekfulla, expressiva bildspråk är ljuvligt.

Olle Berg tycker jag känns som en lite underskattad serieskapare som inte riktigt fått det erkännande han borde ha fått. I mina ögon är han en av landets främsta och mest intressanta serieskapare på humorsidan någonsin (topp tio, kanske topp fem). Han en av dem som verkligen har skapat sig ett eget uttryck, framför allt rent grafiskt.

Han visar upp en fascinerande lekfullhet med få, träffsäkra linjer och målar upp en väldigt rolig och stundtals direkt surrealistisk bildvärld. Vid enstaka tillfällen blir det oerhört stiliserade manéret och de lekfullt groteska figur- och miljöteckningarna nästan svåra att dechiffrera, men mestadels är det bara väldigt kul att följa Bergs estetiska eskapader. Han har ett kraftfullt schwung i sina känsloladdade teckningar som genomsyrar båda albumen. Serierna är ofta fartfyllda och drivs framåt av ett effektivt bildberättande.

Manusmässigt varierar stilen mycket, och de korta serieavsnitten (1-2 sidor oftast) pendlar mellan tokig verklighetsspegling och ren absurdism. Nästan aldrig är det frågan om punchlinehumor, istället finner man underhållningen i de bisarra miljöerna och händelseförloppen, de kärnfulla textbitarna och kanske framför allt i det extremt uttrycksfulla bildspråket.

Det ska sägas att albumen är lite ojämna också, åtminstone ”Bonk” där Berg i några fall känns lite tam och tillbakadragen. Men i en stor andel av serierna excellerar han i sin humoristiska fantasirikedom och sin fascinerande grafiska lekfullhet. När han är som bäst är han en avväpnande humorist och en oemotståndlig bildkonstnär av samma typ som Pirinen (som ju från början tillhör samma vildsinta ur-galago-generation som Berg, men som producerat mycket mer serier, av olika typer, och gjort sig ett avsevärt större namn i den moderna seriekulturen).

Samtidigt som jag alltså beundrar Bergs klassiska stil som man förknippar med honom, måste jag ändå tillägga att en av de roligaste serierna i Bonk var gjord i en helt annan stil. ”Holger Swax”, ursprungligen från albumtidningen Mammut, har Berg inte skrivit själv och där han använder en mer ”normal”, cartoony, oputsad teckningsstil. Här rör det sig dock om en ösig komisk äventyrsserie av klass. Vi får följa en käck flyttgubbe på en strapatsrik jakt efter kapitalistguden Mammon i Ararat (Noas berg, ni vet) i en serie som sprutar av skaparglädje – mycket underhållande, men inte alls på samma vis som Bergs övriga serier.

Annonser

From → Recensioner

Kommentera

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: