Skip to content

Utopi magasin nr 3 2011

25 november, 2011
Av: Många.
Chefredaktör: Fabian Göranson 
Omfång: 132 sidor i färg och svart-vitt
Format: Magasinformat, mjuka pärmar
Utgivare: Kolik förlag november 2011
Pris: 89:- på pressbyrån, en femtiolapp på Kulturbutik.se. 

Utopi nr 3. Omslag av Lina Neidestam.

Så har då det tredje numret av Utopi kommit ut, ganska kraftigt försenat. Att redaktionen ska klara av att få ut ytterligare ett nummer i år, och därmed klara av att hålla den kvartalsutgivning man planerat, ter sig i detta läge mycket osannolikt. Så osannolikt att det verkar utopiskt, så det kanske finns en chans ändå? (höhö)

Tema denna gång är ”Älskog i trollskogen”. Naturligtvis är detta kopplat till Lina Neidestams nyligen utgivna ”Maran”, en porrserieroman man livligt vill uppmärksamma. Detta leder till att tidningen initialt känns som blott en intern liten reklampelare för Kolik förlag. Men det går över. Den långa intervjun med Lina är trots allt mycket intressant, och det serieinnehållet uppvisar bredd och mångsidighet.

Fast så bra kan jag väl inte alltid påstå att de är, serierna alltså. Det börjar svajigt med en tiosidorsserie av, mig veterligen, debutanten Per Sjögren – ”Vårsång och honungsvin”. Det är förvisso tveklöst en oerhört vältecknad serie, men storyn är rätt värdelös. Det är mest sex och krattigt manus. Det vore dock mycket intressant att få se en serie med Per Sjögrens mycket vackra och stämningsfulla illustrationer, men med manus av någon annan.

Även nästa serie, den blott fyrsidiga ”Möta en björn” av Sofia Falkenhem (också helt ny för mig), följer samma tema – snyggt men innehållslöst. Teckningarna är här enkla och verkar vara lätt mangainspirerade, men de är även mycket stilrena, välkomponerade och smakfullt färglagda. Men den till synes substanslösa sexberättelsen förstår jag inte alls poängen med.

Matilda Rutas nyligen utgivna album ”Tummelisa eller den andra vildmarken” tyckte jag mycket om, men när Utopi publicerar fyra till synes lösrycka seriesidor som delar albumets tematik, känns det rätt ointressant och helt ryckt ur sitt sammanhang.

Men nu, sisådär 20 sidor in bland Utopis serier, vänder det! Nyligen Adamsonbelönade Kim W. Andersson briljerar med ytterligare ett avsnitt av sin serie ”Love hurts”. Med manushjälp av Sara Bergmark Elfgren (känd för romanen ”Cirkeln” som utkom tidigare i år) har han skapat en fascinerande liten skräcknovell. Som alltid när det gäller Kim är det riktigt proffsigt tecknat och färglagt i hans lätt suggestiva men mycket uttrycksfulla stil. Den intensiva serieberättelsen är härligt skrämmande och en mycket udda version av den klassiska zombietematiken. Lysande.

Vältecknade Love Hurts av Kim W. Andersson, tidningens absoluta huvudnummer.

Välgjord är även Peter Bergtings ”Andarnas rum”, en kort skräckserie som hinner vara både känslofylld, skrämmande och rolig. Även om jag aldrig varit ett stort fan av Bergtings något stela teckningsstil kan man inte neka till att han är en mycket kompetent tecknare, och det är onekligen en mycket vacker serie. Återigen riktigt bra alltså.

Näst ut är följetongsserierna. Tyvärr känns Lisa Medins ”Medley” allt tråkigare för varje nummer. Idén med en fantasifull musikvärld och instrumentdueller kändes visserligen hyfsat originell och kul i första numret, men nu känns den klart urmjölkad och serien är mest tröttsam. Detta negativa intryck förstärks av att serien känns fruktansvärt malplacerad i Utopi. Denna svartvita trepanelsmangaserie verkar vara gjord för pocketformat och att lägga åtskilliga av Utopis lyxiga färgtryckssidor på Medins verk är därför något som stör mig rejält.

Betydligt bättre är ”Tea party” av Nancy Peña, den andra fortsättningsserien och tillika Utopis enda importerade innehåll. Peñas fantasieggande historia rullar på och lyckas med råge hålla mitt intresse uppe, med sina vackra miljöer, sin spännande intrig och sin karakteristiska estetik – svartvita, mustiga teckningar med enstaka inslag av fylligt rött. Tyvärr är det ofrånkomligt att jag inte har så fräscht minne när jag fått väntat sen i somras på del 3. Detta är ett problem för följetongsgreppet överhuvudtaget i en kvartalstidning som Utopi. Jag är tveksam om det är rätt att väg att gå. Detta ska dock inte innebära att någon skugga faller över själva serien ”Tea party”, som jag gillar (däremot får alla möjliga skuggor gärna falla över ”Medley”, det rör mig inte ett dugg).

Lars Krantz fortsätter i samma stil som i tidigare nummer, med ”Den svarta jorden: Eld”. Det är snyggt tecknat med mycket svärta och suggestiva, mystiska miljöer. Stundtals är serien så suggestiv att jag har svårt att hänga med och helt förstå vad som händer och vilka karaktärer som är vilka, men i stort är det absolut en intressant och läsvärd serie. Jag gillar Krantz’ underliga och spännande figurer.

Att Utopi inte är en helt renodlad serietidning tydliggörs sedan i och med att nästa inslag är en novell – ”Doktor Kazakoffs kikare” av Karin Tidbeck, en välskriven och fantasifull text med mystiskt och fantasyaktigt innehåll som harmoniserar väl med Utopis övriga innehåll.

Avslutningsvis bjuder Jan Bielecki och Fabian Göranson på en utopisk (såklart) framtidsvision med en vild blandning av primitiv jakt och storstadsmiljöer i ”Måsarnas herre”. Bielecki är en något udda fågel i Utopi då han använder sig av något som liknar en klassisk komisk äventyrsseriestil, till skillnad från den mer realistiska stil som de flesta andra Utopi-tecknarna använder sig av. Detta är dock inget problem, istället funkar det mycket väl i denna fartfyllda lilla jakthistoria. Göransons manus är välformulerat och intressant, om än något tillkrånglat i början då berättelsens förutsättningar presenteras i en vild blandning av olika sorters textrutor och pratbubblor. Allt som allt en bra serie.

Vad blir då mitt betyg? Kan jag överhuvudtaget sätta ett gemensamt betyg för alla olika serier i denna spretiga tidning? Nej, jag tycker inte det. Jag kan dra mig till att sammanfoga det hela till tre betyg, följande:

Betyg för ”Love Hurts”, Bergtings serie, ”Tea party” samt tidningens i stort mycket proffsiga produktion: 5
Betyg för Bieleckis, Göransons och Krantz’ bidrag: 3
Betyg för övrigt serieinnehåll: 1,5

Annonser

From → Recensioner

9 kommentarer
  1. Detta är den första (helt) nyskrivna texten som publiceras här. Hurra för det!

  2. Jag håller med om att Medley inte riktigt passar in i Utopi, den är ju ingen porr i den! 🙂

    Medley är ursprungligen gjord för ett mindre sidformat, det är något av ett problem. Å andra sidan gillar jag både bilderna och storyn i Medley. Ordet ”episk” betyder ju egentligen bara berättande, men jag vill gärna lägga lite mer än så i betydelsen. En episk serie ska enligt mig vara storslagen och handlingsdriven, och med storslagen menar jag både att det ska ”finnas” en hel värld i historien och att historien gärna får vara ganska lång.

    Med det kriteriet är Medley den serie som bäst passar in på Utopis tagline ”episka serier”, och jag skulle gärna se mer sånt i tidningen. Och om det inte har framgått: Jag tycker dessutom att Medley är en väldigt bra serie! Det enda negativa är att det är ett väl kort avsnitt i varje nummer och att det stora formatet och färgtrycket är lite bortkastat på den serien.

  3. Håkan / Wakuran permalink

    Fullt så mycket porr är det ju inte i Utopi. Det är mest Maran som är porrig och annars råkade det här vara porrnumret. Vill man ha Medley-porr får man nog ta och vänta tills det kommer fan-doujinshis.

  4. Jag kollade igenom de tre första numren igen och får ge mig på porrpunkten. Det är visserligen nakna bröst på omslaget redan på nummer ett, men så mycket porr är det inte. Däremot är det en hel del väldigt korta serier, ofta på någon sorts romantiskt / sensuellt fantasytema, där Kim W. Anderssons Love Hurts väl är det främsta exemplet.

    Jag skulle gärna se mer av sånt jag kallar episk fantasy eller science fiction i Utopi, och tycker fortfarande att Medley nog är det bästa exemplet där.

  5. Håkan / Wakuran permalink

    Se upphovskvinnans kommentar här:

    http://www.blogger.com/comment.g?blogID=21596130&postID=3816304713849400749

    😉

  6. Jag vet inte om jag tycker att Medley är så särskilt mycket episk fantasy/science fiction. I sin berättarstil tycker jag att Medley andas rätt mycket klassisk äventyrsserie, med lite fantasyinslag i form av den där instrumentduellsgrejen som jag personligen tycker känns kul i avsnitt ett, men rätt krystat och upprepat i avsnitt tre. Och vad gäller teckningar och miljöer andas väl serien inte särskilt mycket epik? Jag har i och för sig lite svårt för mangastilen på ett rent subjektivt plan, men även rent objektivt kan jag inte se mycket av miljöskildringar öht, och inte alls någon storslagen, intresseväckande fantasyvärld. Detta kan jämföras med Bieleckis och Karl Jonssons vackra och fantasifulla miljöskildringar i deras serier, som jag tycker är mer epik/sciencefiction/fantasy/Utopi helt enkelt.

    Vad gäller porrdiskussionen tycker jag att Utopi innehåller rätt mycket sex hittills, men inte särskilt mycket porr. Det är ju bara Neidestam som på allvar kan kategoriseras in ett renodlat porrfack, och kanske Sjögren i detta nummer, de andra sexinslagen är mer sensuella, romantiska, erotiska än porriga.

    Tack för era kommentarer.

  7. För mig är Medley episk fantasy dels för sina miljöer (vi har sett ödemark, småstad och lite glimtar ur Symfoniens huvudstad hittills, och jag tycker de tillsammans bygger en trovärdig ”värld”) men framför allt med den antydda historian, med de försvunna syntharna och det stora kriget.

    Karl Jonssons och Jan Bieleckis _bilder_ kanske är vackrare (eller i alla fall mer lättillgängliga), men för mig lyckas de inte förmedla samma känsla av att det finns en hel värld där bakom som Lisa Medin lyckas med i Medley.

  8. Är det just för att Medley är en lång serie som går över flera nummer som du tycker att den bättre lyckas förmedla en känsla av en bakomliggande hel värld än vad Jonsson och Bielecki lyckas med i sina kortserier?
    Med det perspektivet kan jag förstå Medleys kvaliteter bättre, då det naturligtvis blir enklare att bygga upp en stor värld på 60 sidor än på 5, och enklare att göra den mer trovärdig när man breder ut sig över flera nummer.

  9. Att Medley är lång och att Lisa Medin säger i intervjuer att hon har en plan för hur lång den ska bli och att den ska ta slut bidrar till mitt gillande, men framförallt finns något i berättelsen som redan efter de första sidorna lockar mig att vilja läsa resten och få veta hur det går för personerna i serien.

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: