Skip to content

Intervju med Anders Persson – en ung tecknare av gamla serier

23 november, 2011

“Humorklassiker kommer självdö.”

– Intervju med Lilla Fridolf-tecknaren Anders Persson

Ett julalbum med Anders Perssons version av den svenska serieklassikern.

Samtalet pendlar obehindrat mellan stor beundran för Lilla Fridolf-legendaren Torsten Bjarre och viss oro för seriens framtid när Serieblaskan samtalar med Anders Persson, den nuvarande tecknaren på en av Sveriges absolut största serieklassiker. Hur står det till på toffelhjältetecknarfronten?

När jag pratar med Anders Persson berättar han att han tvivlar på chanserna för Humorklassiker, Lilla Fridolf-seriens nuvarande hem, att överleva som tidning.
– Jag tror många kommer tappa intresset så småningom, det går inte att locka läsarna med repriser hur länge som helst. De upptäckter snart att det bara är serier de läst förut. För att den tidningen ska överleva borde man starta igång en nyproduktion även dit.
Han berättar dock att tidningen fortfarande säljer “hyfsat”, enligt förlagets utsago. Vad det betyder i siffror “är väldigt svårt att gissa, men kanske tio till tolv tusen exemplar.”

Överhuvudtaget ser Anders en oroande framtid för Fridolf och andra svenska serieklassiker. När jag frågar om han tror att Lilla Fridolf-serien finns om 30 år så tvekar han. Han tillägger dock snabbt att det inte är specifikt Fridolf som nog kommer att upphöra så småningom.
– Hela serietidningsmarknaden har ju redan nu svårt att klara sig. Det gäller inte bara gamla klassiker som Fridolf, även debutanter har ju väldigt svårt att ta sig in på marknaden idag.
Julalbumen säljer dock betydligt bättre än Humorklassiker. “Femtio-sextio-sjuttio tusen var det för några år sedan”, något Anders är säker på beror på starka traditioner och aktivare försäljningskanaler.
– För många är det en självklarhet att köpa julalbumen, av tradition, men att köpa en tidning med serierna är främmande.
Försäljningen av julalbumen har visserligen också gått ned en del, men inte alls på samma sätt som serietidningarna. När vi pratar om julalbumen berättar Anders även om hur otroligt långt före utgivningen han och författaren Leif Bergendorff gör serierna, av ekonomiska skäl.
– Arbetet drar igång i november-december och vi skickar iväg det någon gång i mars. Förlaget vill trycka när det är lågsäsong.
Jualbumen ligger alltså färdigtryckta mycket lång tid innan de når allmänheten.

Hur är det då att komma in som debutant på en serie med sådana anor som Lilla Fridolf?
– Jo, det var svårt. Men jag hade ju redan erfarenhet från andra gamla serier, 91:an och Åsa-Nisse, och dessutom kände jag att Bjarres stil, det var ju den jag försökte ta efter, passade mig mycket bra, bättre än Gummessons och 91:ans.
Och just Torsten Bjarre vill han passa på att hylla, med anledning av dennes fantastiska tajming och livfullhet i sina serier.
– Jag tycker Torsten var den främste svenske serieskaparen överhuvudtaget. Det driv och den fart han hade i sina serier har jag inte kunnat hitta hos någon annan. Han hade den rätta känslan, den som skapar en bra humorserie.
Han tror att Torstens bakgrund som filmtecknare kan spela in en hel del i det. Han drar även paralleller med Jan Gissberg på 91:an-serien, en favorittecknare för Anders, som även han haft en bakgrund i animationsbranschen.
– Nils Egerbrandt [den gamla klassiska 91:an-tecknaren] är ju 91:an för mig, men de nyare tecknarna har ju varit riktigt duktiga, berättar han i förbifarten.

Anders berättar att han försökte komma i kontakt med Torsten Bjarre när han började arbeta med Lilla Fridolf, men misslyckades.
– Jag skickade några brev till familjen, men fick inga svar.
Han har fått reda på att Torsten var mycket sjuk de sista åren, men är inte säker på om det även var på grund av sjukdom som han lämnade serien på 70-talet.

Tidningen Humorklassiker, en varannanmånadstidning med repriser av Lilla Fridolf och Åsa-Nisse. Det är enbart omslagen som är nytecknade, av Anders Persson.

Själv är Anders visserligen nöjd med sin hantering av Torstens tecknararv, men han vill ändå betona att Torsten var i en klass för sig.
– Jag är ju långt ifrån Torstens höjdarserier.
Det är konsekvent just på Torsten Bjarre som Anders lägger fokus. När jag frågar om de senare Fridolftecknarna berättar Anders:
– Elmar Blomberg hade väl en charmig stil och jag gillade hans teckningar när jag läste dem som ung.
Gällande efterträdaren Hans Lindahl så talar Anders om att han höjde på ögonbrynen när han först såg hans Fridolfserier i tryck. Lindahl använde sig av en markant annorlunda stil än vad de andra tecknarna gjort och tecknade i ett manér som kan kallas för livfullt om man gillar det och rörigt om man inte gör det. Anders är konsekvent försiktig i sina utlåtanden om gamla kollegor men säger i alla fall:
– Jag tycker att enkelhet i serieteckningar ofta förhöjer läsvärdet, men det var ett kul försök med Hans. Anders tror dock att en sådan förnyelse på tecknarfronten hade kunnat fungera betydligt bättre vid skiftet Bjarre-Blomberg, “då tidningen fortfarande var stor och hade många unga läsare”, unga läsare som han menar kunde ha attraherats mer av Lindahls annorlunda manér.
– När man försökte med en sådan förnyelse så sent, blev det märkligt.

Anders fortsätter med att berätta att han tycker det finns en fantastisk storhet i gamla svenska serieklassiker överhuvudtaget.
– De är ju unika i seriehistorien. Av någon anledning har de där, Lilla Fridolf, Kronblom och dom, klarat av att överleva väldigt länge och finns kvar än idag. De har tydligen en plats i folksjälen. När jag undervisar på kurser och möter unga studenter så får jag veta att även dem känner till de svenska serieklassikerna, de har inte själva läst dem men de vet vilka figurerna är och det tycker jag är intressant. Och när det är lågkonjunktur brukar de här serierna blomma upp igen. Men samtidigt har de ju inte funkat någon annanstans, när man har försökt exportera serierna så har det misslyckats.
Anders vet dock inte varför det har blivit så.
– Nej, men det är ju verkligen något man kan fundera över. Jag skulle vilja att någon student forskade i serierna från ett sociologiskt perspektiv, hur det där kommer sig.

Varför är då Lilla Fridolf en bra serie?
– Ja, jag tycker ju den är rolig… Och det är ett klassiskt tema, som använts på mängder av håll i världslitteraturen. Man kan ju idag fråga sig hur politiskt korrekt serien är, men jag tycker i alla fall att de gamla serierna av Bjarre och Rune Moberg var riktigt roliga.
När han återigen tar upp de gamla serieskaparna frågar jag vad han tycker om Leif Bergendorffs nutida manus.
– Jodå, de är också bra. Vi har dessutom ett riktigt bra samarbete. Och jag har Leif att tacka för att jag riktigt kom in på seriemarknaden och det är han som har stöttat mig när jag har tvivlat på min förmåga. Man tittar lätt pessimistiskt på gamla grejer man gjort och undrar hur man härjat runt egentligen. Man slutar ju aldrig utvecklas som serietecknare.
Det har alltså funkat bra med att hitta efterträdare även på manussidan på Lilla Fridolf. Men när det gäller Bjarres andra serier har det inte gått lika bra.
– “113 Bom” har det inte funkat med. Daniel Boström skrev visserligen några bra manus och Gunnar Persson har också gjort några riktigt bra avsnitt, men det verkar helt enkelt inte som om det går att ta efter Bjarres humor och stil på den serien.
Anders berättar att han mycket ofta avstår från att teckna Bom-manus han får, just av kvalitetsskäl. Han har även själv försökt sig på att skriva Bom, “men det har bara blivit kring tio serier av säkert 50 manus”. Anders berättar vidare att Leif Bergendorff tycker samma sak om att det är svårt att ta efter Bjarre på Bom, och det är anledningen till att han inte vill skriva manus för för serien. Men Anders har inte gett upp hoppet för Bom på grund av dessa motgångar:
– Ni kan sätta in en efterlysning efter manusförfattare för Bom, säger han till mig.  Och, tja, det ska väl inte vara några problem:

Kontakta 91:an-redaktionen om du känner att 113 Bom är något för dig! Du kanske har en framtid som serieförfattare.

Torsten Bjarres tredje serie – “Oskar”, en serie i klassiskt familjestuk som ofta kallats en svensk “Blondie” – är också en “rolig höjdarserie” enligt Anders Persson, men den har det inte blivit någon nyproduktion av överhuvudtaget.
– Förlaget tror inte att det är ett lika känt namn. Men själv skulle jag gärna teckna Oskar.
Idag tycker han att serieutgivarna ofta lägger krutet på fel saker, när de skickar iväg så mycket “tramsgrejer” med sina olika tidningar.
– Idag är det ju till och med svårt att hitta Humorklassiker bakom all plast i tidningsstället. Man borde fokusera mer på själva serierna istället för att hålla på med alla billiga marknadsföringsförsök. Och plasten kostar ju också pengar. Anders är dessutom mycket engagerad i klimat- och miljöfrågor, och även därför är givetvis alla plastbilagor något som han verkligen inte gillar.
– Jag tror att utgivarna på sikt får badwill för det.
– Till och med Bamse, som ju brukat stå för såna bra ideal, också har börjat skicka med såna där plastleksaker, avslutar han besviket.

Efter vårat samtal konstaterar jag att Anders Persson är en trevlig och ganska spännande serieskapare som verkar vara engagerad i sin serie och intresserad av dess historik. Detta ledde till en intressant och givande konversation.

FAKTA OM LILLA FRIDOLF
(Nedanstående är en liten kortversion av  Artikel: Lilla Fridolf – Sju decennier av relationsproblem och humor (Öppnas i ny flik/fönster))

Rune Mobergs Lilla Fridolf är en av Sveriges stora serieklassiker. Humorserien om den kortvuxne toffelhjälten Fridolf Olsson och hans stormiga förhållande med den dominerande hustrun Selma är tillsammans med främst “91:an”, “Kronblom” och “Åsa-Nisse” i en kategori för sig när det gäller svenska serier, vad gäller livslängd och popularitet. Idag verkar serien visserligen i en tynande tillvaro – nu för tiden lever den vidare blott i ett julalbum per år, en varannanmånadstidning med repriser som den delar med “Åsa-Nisse” och några få nya avsnitt i 91:an-tidningen – men detta förringar inte det faktum att serien varit mycket stor.

På femtiotalet fanns figurerna i var mans medvetande och verkade, förutom i serierna, i såväl filmer som i en egen radioserie. Inom några år fanns dock serierna ensamma kvar, främst på grund av att skådespelaren Douglas Håge – närmast synonym med figuren i såväl film som radio – avlidit. Men serierna berördes alltså inte särskilt mycket av detta och producerades vidare i högsta grad, 1960 startades en Fridolf-serietidning som kronan på verket. Bakom serierna stod givetvis Rune Moberg, som hade skapat figurerna och varit delaktig i alla seriens inkarnationer. Men han var ingen tecknare, och den delen stod Torsten Bjarre för, en artist som tidigare arbetat på de egna serierna “Flygsoldat 113 Bom” och “Oskar”.

Torsten Bjarre tecknade livfullt och karaktäristiskt och gav ett härligt schvung till serierna, och detta bidrog till att Fridolfserierna blev populära. Bjarre verkade fram till mitten av 70-talet, och det var ungefär lika lång tid som tidningens och seriens storhetstid varade. Han efterföljdes av Elmar Blomberg. Blomberg tecknade stelare än Bjarre och Rune Mobergs manusidéer tycktes dessutom börja tryta en del. Tillsammans med en allmän nedgång för serietidningsförsäljningen orsakade detta att populariteten och upplagan sjönk. I början av 90-talet lämnade både Moberg och Blomberg serietidningsproduktionen och under en liten period gjorde man nya försök med en stab nya manusförfattare och Fantomentecknaren Hans Lindahl, men det hela resulterade inte i något annat än att Lilla Fridolf-tidningen blev en renodlad repristidning 1995 och utkom med blott sex nummer per år. 2007 slogs den även ihop med Åsa-Nisse till den “nya” tidningen Humorklassiker.

Produktionen till julalbumen lever dock vidare, tack vare Anders Persson och Leif Bergendorff som på ett fint sätt för vidare traditionen från Moberg och Bjarre. Julalbumen säljer dessutom ganska bra och serien är därför ännu långt ifrån död. Små inslag av konstgjord andning kanske, och popularitetsmässigt är serien onekligen en skugga av sitt forna jag. Men den finns fortfarande, och det är bra nog.

Se även:
Artikel: Lilla Fridolf – Sju decennier av relationsproblem och humor (Öppnas i ny flik/fönster)

Originalpublicerad på webben, ursprungligen skriven för Serieblaskan.

Annonser

From → Artiklar

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: