Skip to content

Allt för konsten 9

12 november, 2011
Manus och bild: Daniel Ahlgren, Jenny Berggrund, Malin Biller, 
Martin Ernstsen, Oskar Forsgren, Stef Gaines, Henri Gylander, 
Bjarni Hinriksson, Clara Johansson, Nickan Jonasson, Gunnar 
Krantz, Nicolas Krizan, Lissu Lehtimaja, Mika Lietzén, Joakim 
Lindengren, Hanneriina Moisseinen, Pentti Otsamo, Ville Ranta, 
Patrik Rochling, Jan Solheim, Patrik Stigzelius, Katja Tukiainen, 
Amanda Vähämäki, Li Österberg, Emelie Östergren   
Redaktör: Ingemar Bengtsson

Inlaga: 314 sidor i svart-vitt och färg
Förlag: Optimal press
ISBN:2 9789185951178
Utgivningsdatum: oktober 2010
Cirka-pris: 180 kr

Ännu ett innehållsrikt album i antologiserien Allt för konsten, med mängder av nordiska serieskapare av idag.

Ingemar Bengtssons “Allt för konsten” har kommit att bli en riktigt ambitiös antologiserie. Det första albumet som kom ut 1998 såg visserligen inte mycket ut för världen – ett litet limhäftat album på drygt 90 sidor med korta serier av några svenska alternativserieskapare under parollen “vardagsrealism och självbiografi” –, men senare har “Allt för konsten” kommit att utvecklas till mastiga samlingar med ett omfångsrikt urval av serier från den breda alternativseriemarknaden. Nu närmar man sig antologi nummer 10 och numera rör det sig om vackra inbundna böcker med serieskapare från hela Norden.

Med undantag för det första albumet har “Allt för konsten” aldrig haft något uttalat tema. Det är positivt, trots att innehållet följaktligen blir något osammanhängande. Om man skulle försöka klämma in den nordiska seriefloran i olika krystade teman för att få albumens innehåll att hänga ihop, skulle man gå miste om den intressanta mångfald som de olika serierna nu utgör. “Allt för konsten” visar tydligt upp den stora bredd nordiska serieskapare besitter, och det är där antologiernas stora styrka ligger. Som läsare är det intressant och fascinerande att kastas mellan vitt skilda genrer, berättarstilar och uttrycksformer i ett och samma album. Kanske är det också något man kan se som ett tema; överraskingen, den härliga osäkerheten gällande vad som komma skall?

Vad innehåller då den nionde utgåvan av “Allt för konsten”? Här följer några exempel:

I serien “…medan du var iväg” gör Daniel Ahlgren en udda och intressanta mix av superhjältar och action, stämningsfullt pantomimserieberättande och fantasyaktig övernaturlighet. Det är välgjort och roande.

Emelie Östergren har tecknat den gulliga och söta, men även mycket speciella och absurt roliga, sagoserien “Plut och Plutarna”. Det är kul att få ta del av den stora fantasifullhet och kreativitet som Östergren besitter.

Jan Solheim står för några skämtteckningsliknande illustrationer med roliga repliker relaterade till det mänskliga väsendet, överförda till olika fåglar. Kul och dessutom mycket vältecknat.

Stef Gaines berättar personligt om sin relation till Norrland och erfarenheter kopplat dit i “Lilla Norrland”. Serien är visserligen rätt så bagatellartad, men ganska rolig.

Malin Biller skildrar i “Nu ska jag berätta” en ljus barndomssommar, som bakom idyllen döljer något mycket mörkt. Känslostarkt. Om man redan har läst Billers välförtjänt hyllade serieroman “Om någon vrålar i skogen” kan det dock kännas som om den här serien inte ger så mycket, eftersom det rör det sig om samma tematik fast i komprimerad form. Den lilla serienovellen står dock hyfsat bra på egna ben i och med den något annorlunda infallsvinkeln, och dessutom är det en utmärkt introduktion till “Om någon vrålar i skogen” för de som ännu inte läst den.

En personlig favorit för mig i “Allt för konsten 9″ är “Upprepningen” av Mika Lietzén, en liten känslosam serie om relationer. Det är visserligen en simpel sak på åtta sidor med luftig sidlayout, enkla teckningar och nästan utan text, men den är oerhört vacker och skickligt berättad i all sin enkelhet.

Utöver de jag nu nämnt finns dessutom ytterligare drygt tjugo serieskapare representerade. Kort sagt en synnerligen mångfacetterad samling, alltså! Tyvärr bidrar detta dock även till att de enskilda serierna och serieskaparna får lite plats. Antagligen är det väl ett eget val från tecknarna själva, men i många fall innebär det att det korta seriestumparna inte ger några särskilda intryck till läsaren. Jag saknar några längre och mer djupgående serier som berättar mera, och bristen på sådana gör olyckligtvis att en del av antologins tyngd försvinner. Nu tenderar den till att mer ge intrycket av att lättsamt skrapa på ytan av den nordiska seriefloran, istället för att utgöra en värdig och ambitiös samlingsplats för intressanta nordiska serieskapare.

Betyg: 3.

Annonser

From → Recensioner

Kommentera

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: