Skip to content

Roligt och känslosamt med bögar – En presentation av Ralf König

5 november, 2011

Den frigjorde mannen

Man skulle kunna säga att många av Ralf Königs serier är lite som Blondie. Samma skildringar av vanligt folk och deras komiska problem i vardagen. Men det är klart, Königs serier riskerar aldrig att bli slätstrukna dagspresskämt. För medan Dagobert bråkar med sin chef kan problemen i Königs serier nämligen vara av typen en banan som fastnar i anus under en onaniakt. Vad kanske viktigare är innehåller dessutom Königs verk ett helt annat djup, med ett allvarligt, underliggande budskap.

Den tyske och homosexuelle vuxenserieskaparen Ralf König fyller femtio år i år, och det måste vi såklart uppmärksamma med en artikel om hans karriär [Denna artikel är skriven 2010]. Fast det hade vi i ärlighetens namn nog gjort annars också, även om människan inte fyllt femtio, för hans verk är så intressanta att de förtjänar uppmärksamhet även utan jämna sifferkombinationer.

Ralf König föddes 8 agusti 1960 i Soest, Westfalen, Tyskland och brukade som ung sitta hemma och rita Musse Pigg istället för att vara ute och spela fotboll med de andra grabbarna. Men han såg sig för den skull inte som en serietecknare och var inte särskilt intresserad av seriemediet överhuvudtaget. Efter skolgången hade han därför först ingen tanke på att bli serietecknare, utan utbildade sig istället till möbelsnickare. I samband med att Ralf kom ut som homosexuell 1979 skapade han dock några gayrelaterade skämtserier och fick upp ögonen för seriemediet. Han fick serierna publicerade i fanzinet Zomix och gaytidningen Rosa Flieder och i början av 80-talet lämnade han därför möbelsnickrandet för att börja studera på konstakademin i Düsseldorf och få möjligheten att teckna mer serier.

Skräckkondomen 2.

Snart kom de första samlingarna med hans serier ut på mindre förlag och han började så smångingom bli ett hyfsat känt namn i Tysklands gaykretsar. Som ytterligare ett steg i karriären fick han i uppdrag att göra serien “Bobo und Heinz” för tidningen Arbeit und Sicherheit im deutschen Bergbau (Arbete och säkerhet i tyska kolgruvor). Han tecknade även serier för serietidskriften Strapazin och tyska aids-byrån.

Efter att ha pendlat en del mellan olika stilar fann König slutligen sin personliga i albumet “SchwulComix 2″ (schwulcomix = bögserier). I sina serienoveller skildrar han ironiskt och med viss satir vardagslivet i den homosexuella subkulturen. Han visar sex rakt upp och ner, helt utan självcensur eller omsvep, med bilder på kukar där han vill ha bilder på kukar. Vidare skildrar han exempelvis män som helt öppet talar om sina drömmar och frustrationer, och han gör alltid sina serier med en stor dos humor. Men det rör sig inte om någon distanserad, nästan svart humor när han driver med sina figurer, det rör sig om humor som är insiktsfull. Med humorserierna som verktyg skildrar han känslosamt, allmänmänskligt och med ömsint värme människors liv, relationer och känslor. Man kanske skrattar åt hans figurer i de burleska historierna, men man lider även med dem i deras problem. “SchwulComix 2″ följdes av “Macho Comix” och “SchwulComix” 3 och 4 där König fortsatte på samma vis.

1987 utgav König dock ett seriealbum som särskiljde sig från hans traditionella vardagsskildringar – “Skräckkondomen” (“Kondom des Grauens”). Här rörde det sig om en hejdlös parodi på skräck- och deckarfilmsgenren, där han med hjälp av den homosexuelle machopolisen Luigi Mackeroni och en mordisk kondom i stadens bögkretsar satiriserar över genrernas klichéer. 1990 fick parodin en uppföljare i “Skräckkondomen II – Dödligt gummi” (“Bis auf die Knochen”).

Hårdkokt, parodiskt, homosexuellt. En sida ur Skräckkondomen. Klicka för (ännu) större.

Samma år som “Skräckkondomen” utgavs även ett album i mer klassisk König-stil, där människor skildras i deras vardagsliv och relationsproblem, “Den frigjorde mannen” (“Der bewegte Mann”). Till skillnad från Königs tidigare album så gavs detta album ut på ett stort förlag, och han blev därför med det albumet presenterad för en betydligt bredare publik än tidigare. “Den frigjorde mannen” blev Königs stora genombrott, där han gick från att vara en känd enbart i Tysklands gaykretsar till att bli en av Tysklands allra mest namnkunniga och erkända serieskapare, snart även i andra delar av Europa.

Göran från Den frigjorde mannen.

“Den frigjorde mannen” handlar om heterosexuelle Krister, som efter en relationskris sin flickvän Gunilla börjar umgås bögarna Göran och Tore, kallad Tora. König skildrar Kristers upptäcksresa i den homsexuella subkulturen, men läsaren även följa med i hans och Gunillas heterosexuella relationsproblem. Med anledning av albumets stora popularitet fick König snabbt krav på en fortsättning och en sådan utkom efter ett år, “Pretty Baby”. Där fortsatte König berättelsen om Krister och Gunilla, fortfarande med deras relation till Tora och Göran som en viktig del av handlingen.

Förutom den goda underhållning som “Den frigjorde mannen” och “Pretty Baby” ger läsaren så innehåller de även, liksom Königs andra vardagsproblemsserier, en djupare mening. König använder humorn och de uttrycksfulla teckningarna i cartoon-stil för att få fram djupare budskap i sina serier, för att kämpa för ett mer liberalt samhälle. Han bryter ned den hetereosexuella muren av homsexualitetsfördomar genom att ge dess anhängare ett gott skratt.

I samma veva som “Den frigjorde mannen” utgav König även ett annat album med skildringar av människors sexualitet och relationsproblem, fast med en annan inramning. I “Lysistrate” gjorde han nämligen en egen version av Aristofanes kända, gamla komiska teaterpjäs. När kvinnorna i Sparta och Athen förvägrar männen sex för att få dem att sluta kriga leder det i Königs version givetvis till fantastiska möjligheter för städernas homosexuella män… Königs version har dessutom gett upphov till nya scenuppsättningar av den klassiska pjäsen där man tagit efter hans modfikationer! Även en film från 2002 har baserat sig på hans seriealbum. König har även senare använt sig av greppet att driva med gamla klassiska teman. I “Jago” från 1998 är det Shakespeares Othello som utsätts för hans omarbetning.

Apropå filmatiseringar dock, så har även ett flertal andra av Königs serier hamnat på vita duken. Både “Skräckkondomen” och “Den frigjorde mannen” och dess respektive uppföljare har blivit tysk spelfilm, 1996 respektive 1994. Likaså har den på svenska opublicerade “Wie die Karnickel”, “Like Rabbits” på engelska, blivit bas för en film. Särskild filmatiseringen av “Den frigjorde mannen” och “Pretty Baby” blev en kolossal succé. Med 6,5 miljoner biobesökare är det en av Tysklands absolut mest framgångsrika filmer någonsin! Filmen visades i 47 olika länder, däribland i Sverige där den av någon anledning kallades “Den åtråvärde mannen”.

Jago.

Men åter till serierna. Från att tagit en tur till lite mer udda teman i “Skräckkondomen” och “Lysistrate” återgick König till sin gamla vanliga stil med bögars vardagsskildringar i “Beach Boys” 1989. Där får läsaren helt enkelt följa med ett gäng bögar under en påskhelg, med de problem som uppstår.

Efter “Beach Boys” har König producerat en mängd andra seriealbum, men i princip undantagslöst har tyvärr ingen av dem publicerats på svenska. De enda undantagen är ovan nämnda “Jago” samt “Citronrullar”, en samling kortserier. Detta innebär att vi svenskar bland annat har missat ett flertal verk där König behandlar olika svåra ämnen, såsom aids, homoäktenskap och fundamentalism inom islam och kristendomen. Vi har inte heller fått möjligheten att läsa hans mer klassiska humorserier, såsom “Roy und Al” om två homosexuella hundar. Några enstaka av dessa senare album har givits ut på engelska, men annars är de mycket svårtillgängliga för oss som inte kan tyska.

En av Königs många serier som inte finns på svenska.

Men vi ska inte vara allt för kritiska. Vi har trots allt fått ett icke föraktligt antal König-album utgivna i vårt land och hade det inte varit för Horst Schröder och hans Epix förlag så är det mycket möjligt – på samma sätt som med åtskilliga andra serier – att vi hade blivit helt utan. Den svenska serieimporten har dessutom sedan länge varit mycket skral, så det är inget unikt för Königs serier.

Ralf Königs böcker har översatts till 13 olika språk och hittills sålts i nästan sju miljoner exemplar. Detta gör honom till världens mest populärare författare av gayfiktion. Han har belönats med det i Tyskland ytterst åtråvärda seriepriset Max-und-Moritz-Preis tre gånger, 1992, 2006 och så sent som i år, 2010. Han har även fått ett flertal internationella utmärkelser, bland annat i de stora, väl erkända seriefestivalerna i Angoulême och Lucca.

Annonser

From → Artiklar

Kommentera

Kommentera!

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s

%d bloggare gillar detta: